Skräckhistorier

Ankomsten till huset

Bilen rullade långsamt fram på den smala vägen. Det var en grå eftermiddag i slutet av oktober. Himlen var täckt av tjocka, mörka moln och det regnade lite. Regndropparna träffade bilens fönster med ett tyst ljud. Dipp, dipp, dipp. Vindrutetorkarna rörde sig fram och tillbaka över glaset för att ta bort vattnet.

Inne i bilen satt en familj på fyra personer. Det var pappa Johan, mamma Sara, och deras två barn. Dottern hette Maja och var fjorton år gammal. Sonen hette Leo och var tio år. Bilen var full av saker. I bagageluckan låg stora lådor, väskor och påsar. De var på väg till sitt nya hem. De hade bott i en stor stad hela sitt liv. I staden fanns det alltid bilar, bussar, höga hus och mycket folk. Det var alltid mycket ljud. Men nu ville Johan och Sara leva ett lugnare liv. De hade köpt ett gammalt hus på landet.

Utanför bilens fönster förändrades landskapet. Staden var borta sedan länge. Nu fanns det inga höga hus längre. Det fanns inga affärer och inga gatlampor. Det fanns bara träd. Skogen stod tät på båda sidor om vägen. Träden var höga och mörka. Granar och tallar stod tätt tillsammans som en stor, grön vägg. Ibland såg de en liten röd stuga,…

En vacker höstdag

Solen lyste från en himmel som var helt och hållet blå. Det fanns inte ett enda moln att se, bara en oändlig, klar färg som sträckte sig över dem. Det var en perfekt höstdag. Luften var hög och krispig, och varje andetag kändes som att dricka kallt, friskt vatten. Det var den typen av dag som fick en att vilja vara utomhus från tidig morgon till sen kväll.

Skogen stod klädd i höstens alla vackraste färger. Det var som om någon hade tagit en stor pensel och målat hela landskapet. Björkarnas löv var ljust gula, och när solen träffade dem såg de ut som små mynt av guld som hängde i luften. Lönnträden var ännu mer dramatiska. Deras stora löv lyste i starka nyanser av orange och djupt rött. Det såg nästan ut som om träden brann, men elden var kall och tyst. Mellan de färgglada lövträden stod de mörkgröna granarna och tallarna. De tappade inte sina barr på hösten, utan stod kvar som mörka, trygga pelare i den annars så ljusa skogen. Kontrasten mellan det mörka gröna och det starka röda och gula var otroligt vacker.

På marken låg redan en tjock matta av fallna löv. Stigen de gick på var nästan helt täckt av dem. För varje steg de tog hördes ett torrt, krasande…

Ett fynd bland dammet

Elias stod i hallen på bottenvåningen och tittade upp mot det vita taket. Det var lördag morgon. Huset var helt tyst. Det var ett mycket gammalt hus, byggt av tjockt trä för över hundra år sedan. Elias hade flyttat hit för två månader sedan för att komma bort från den stressiga staden. Han ville ha lugn och ro. Han ville ha tystnad. Men ibland kändes tystnaden i det gamla huset nästan för stor. Den kändes tung.

Han tittade på sina händer. De var stora och starka, men idag kändes de trötta. Han rörde vid sitt ansikte med sina fingrar. Han kände sin näsa, sin mun och sin panna. Han kände sig inte riktigt vaken än. Han hade sovit dåligt. Kanske var det vinden som hade blåst runt huset hela natten, eller kanske var det bara hans egna tankar som hade hållit honom vaken. Han kände en svag känsla av oro i magen, men han visste inte varför. Det fanns ingen anledning att vara nervös. Det var en helt vanlig dag.

Idag var dagen han hade bestämt sig för att städa vinden. Han hade skjutit upp det länge. Vinden var stor och full av gamla saker som tillhörde människorna som hade bott i huset förr i tiden. Saker från det förflutna. Elias drog en hand genom sitt mörka…

En sen kväll på perrongen

Erik satt vid sitt skrivbord. Datorns skärm var den enda ljuskällan i det stora, mörka rummet. Klockan var tjugo minuter över elva på kvällen. Han var den allra sista personen kvar på kontoret. Alla hans kollegor hade gått hem för flera timmar sedan. De hade stängt sina datorer, sagt trevlig helg och försvunnit ut i fredagsnatten. Erik hade suttit kvar. Han hade haft för mycket arbete att göra. Han hade suttit på samma stol, framför samma skärm, sedan klockan åtta på morgonen. Hans rygg värkte. Hans nacke var stel som en planka. Hans ögon var torra och sved av det starka ljuset från datorn.

Till slut sparade han sitt dokument. Han rörde musen och klickade på knappen för att stänga av datorn. Maskinen surrade tyst och sedan blev skärmen svart. Hela rummet blev tyst och mörkt. Erik satt kvar i mörkret i några sekunder och blundade. Han suckade djupt. Det var fredag kväll. Ute i staden fanns det människor som drack öl, åt goda middagar på restauranger och skrattade med sina vänner. Erik kände ingen glädje över att det var helg. Han kände bara en tung, grå trötthet. En trötthet

Den tysta passageraren

... som satt djupt inne i benen och i huvudet.…

En present till Anna

Regnet föll tungt från den mörka himlen. Vattendropparna träffade Johans ansikte och kändes som små, kalla nålar mot hans hud. Han drog upp kragen på sin svarta jacka. Han försökte skydda sig mot den kalla vinden. Det var en typisk svensk höstkväll. Vinden blåste hårt genom stadens gator. Trädens löv hade blivit gula, röda och bruna. Nu låg de blöta på marken och fastnade under Johans skor när han gick.

Johan var stressad. Han tittade på sin klocka. Den var redan sex på kvällen. Han var sen. Han hade arbetat över på kontoret, och nu hade han bråttom. Idag var en mycket viktig dag. Det var hans dotter Annas födelsedag. Anna fyllde sju år idag. Johan älskade sin dotter över allt annat på jorden. Han ville ge henne en perfekt kväll. Men han hade ett stort problem. Han hade inte köpt någon födelsedagspresent till henne ännu.

Han gick snabbt längs den stora gatan i centrum. Han tittade in i fönstren på affärerna. Men det var för sent. Nästan alla butiker var stängda. Leksaksaffären var stängd. Bokhandeln var stängd. Klädbutiken var stängd. Johan kände paniken växa i magen. Han kunde inte komma hem till sin dotter utan en present. Han hade lovat henne något…

Sömnlöshet

Jag ligger i min säng. Det är natt. Rummet är mörkt. Det är alldeles tyst i huset. Jag blundar och försöker sova. Men jag kan inte. Min hjärna är vaken. Min kropp är trött, oerhört trött, men mina ögon vill inte vila.

Jag öppnar ögonen och tittar upp i taket. Det är svart. Jag kan inte se taket, men jag vet att det är där, rakt över mig. Jag ligger på rygg. Mitt huvud vilar på min kudde. Kudden är mjuk, fylld med dun. Täcket ligger över min kropp. Det är varmt. Men jag känner ingen ro. Min kropp är en fånge i sängen, och min hjärna är en fånge i mina tankar.

Till höger om min säng står ett litet bord. Det är mitt nattduksbord. På nattduksbordet står en väckarklocka. Det är en digital klocka. Den har stora siffror som lyser i mörkret. Siffrorna är röda. De lyser starkt och ilsket i det mörka rummet. Jag vrider på huvudet på kudden och tittar på klockan. Siffrorna visar 01:14. Klockan är fjorton minuter över ett på natten.

Jag suckar. Jag andas ut tungt

Kroppen är låst

Skuggan i hörnet

Mina ögon är öppna. Det är det enda i hela min kropp som jag kan kontrollera. Mina ögon. Allt annat är låst. Jag ligger på rygg i min säng. Mitt huvud vilar på kudden,…

Stugan i fjällen

Bilen rullar långsamt framåt på den lilla grusvägen. Egentligen kan man inte kalla det för en grusväg längre, för gruset syns inte. Allt är täckt av ett tjockt lager vit snö. Det är vinter i Sverige, och vi befinner oss långt upp i norr, i fjällen. Fjällen är de höga bergen som finns i den norra delen av landet. Här är naturen stor, vild och mycket vacker. Men den kan också vara farlig om man inte är försiktig.

Jag heter Erik. Bredvid mig i bilen sitter min flickvän, Sofia. Vi har varit tillsammans i tre år, och vi har länge pratat om att åka iväg på en semester bara vi två. Vi bor i en stor stad. I staden är det alltid stressigt. Det är alltid människor överallt, bilar som kör snabbt, telefoner som ringer och ljud som aldrig tystnar. Vi ville komma bort från allt det där. Vi ville ha en lugn och romantisk helg tillsammans. Därför hyrde vi den här stugan. Den ligger mycket avsides. Att ligga avsides betyder att den ligger långt bort från andra hus och människor. Det finns inga grannar här. Det finns inga affärer. Det finns bara vi, skogen och snön.

Vindrutetorkarna på bilen rör sig fram och tillbaka. De tar bort snön från rutan så att jag kan se vägen. Det…